Montessoripedagogiken är grunden för all vår verksamhet

Pedagogiken har sitt ursprung i Maria Montessoris livsverk (1870–1952), där hon genom vetenskapliga studier utvecklade metoder för fostran och undervisning i syfte att stärka barns utveckling till medvetna, empatiska individer – och därigenom lägga grunden för en hållbar och fredlig värld.

Hennes vision var att barnen, genom rätt stöd och en förberedd miljö, skulle växa upp till världsmedborgare med en stark ekologisk medvetenhet, respekt för mänskligheten och en vilja att leva i samklang med både människor och natur.

Montessoripedagogiken genomsyras av ett helhetsperspektiv där barnets intellektuella, emotionella, sociala och praktiska utveckling vävs samman. Som stöd i lärandet används ett konkret, strukturerat och vetenskapligt förankrat material som Maria Montessori själv utvecklade. Samtidigt är pedagogiken ständigt i rörelse – den tar in nya idéer som är förenliga med dess grundsyn på människan och det livslånga lärandet.

Montessorimaterialen – ett konkret stöd i lärandet 

För att möta barns behov av både aktivitet och förståelse utvecklade Maria Montessori ett omfattande och genomtänkt arbetsmaterial. Materialet är inte pedagogikens kärna, men det är ett ovärderligt redskap i barnets lärande.

I våra montessorimiljöer finns ett rikt och varierat utbud av material som är anpassat för att möta barnens olika intressen, mognadsnivåer och sätt att lära. Materialet sträcker sig från vardagsnära övningar i praktiskt liv till material som tränar logiskt tänkande, språk, matematik, kultur och sensorik. Barnen får möjlighet att utveckla sina sinnen – syn, hörsel, lukt, smak och känsel – samtidigt som de tränar koncentration, koordination och självständighet.

Ett centralt inslag i montessoripedagogiken är att inlärning sker från det konkreta till det abstrakta. När ett barn har förstått ett moment med hjälp av materialet, är det redo att lämna det bakom sig och lösa uppgifter på en mer abstrakt nivå.

Materialen är ofta självrättande, vilket innebär att barnet, utan att vara beroende av en vuxens återkoppling, själv kan se och bekräfta sin förståelse. När barnet får uppleva att det på egen hand löst en uppgift eller upptäckt nästa steg, väcks en djup känsla av tillfredsställelse och inre motivation. Det stärker barnets självförtroende och ger tilltro till den egna förmågan, vilket är en grundläggande del i att utveckla självständighet och ansvar i lärandet.